Lokala scenkonstnärer belönades med Freja-priset

I oktober 2024 tilldelades Samuel Karlsson och Sandrina Lindgren Stiftelsens för Åbo Akademi kulturpris Freja-priset för sina respektive insatser för scenkonsten i Åbo och Åboland. Vad fick dem att välja skådespelar- eller dansyrket och hur mår teaterfältet i regionen idag? 

Det var med förvåning och glädje skådespelaren Samuel Karlsson mottog beskedet om att han var en av två Freja-pristagare 2024. Beslutet nådde honom bara några veckor innan han skulle fylla fyrtio och skämtsamt konstaterar han att det nog sköt upp en eventuell fyrtioårskris. Men priset betyder förstås också mera än så. 

– Det är hedrande att få den här sortens erkännande för sin karriär i stort och dessutom förutspås en lovande framtid, konstaterar Karlsson.

Karlsson, som också skriver och regisserar pjäser, är fast anställd skådespelare vid Åbo Svenska Teater. Han var särskilt glad över att få dela priset med branschkollegan Sandrina Lindgren från det fria fältet.  

– Priset betyder jättemycket för mig personligen, samtidigt som det lyfter vikten av konstnärligt arbete överlag. I media läser vi om premiärer eller nedskärningar inom branschen, men mera sällan uppmärksammas personerna bakom kulisserna, säger Lindgren.

Lindgren jobbar som dansare, koreograf och regissör, bland annat i samarbete med Åboteatrarna Grus Grus och Tehdas Teatteri.  

Varsin väg in i branschen 

Samuel Karlsson hittade teatern genom sitt intresse för att uppträda. Först via musiken och år 2000 deltog han i Pargas första ungdomsshow, där han fick upp ögonen för teaterproduktion. I föreningen Teaterboulage, med Riddo Ridberg i spetsen, lärde han sig mera om hantverket bakom en föreställning. 

– Föreningen var ung och det fanns inte ännu givna roller i produktionsteamet. Jag var intresserad av annat än att stå på scenen och fick förtroende att skriva sketcher, göra producentuppgifter och fungera som grafiker. Det var en väldigt givande och lärorik tid, minns Karlsson.  

Efter en period av universitetsstudier i nationalekonomi och roller i Åbo Svenska Teaters uppsättningar av Anne Franks dagbok 2010 och Sunes sommar 2011, antogs Karlsson till Utbildningsprogrammet för skådespelarkonst vid Teaterhögskolan i Helsingfors. Ungefär samtidigt tog branschkollegan Sandrina Lindgren examen i modern dans från Amsterdam University of the Arts. 

– Jag hittade dansen redan som barn och när jag under gymnasiet upptäckte den moderna dansens fria uttryck väcktes tanken om att göra dansen till mitt jobb. Inspirerande lärare som koreograferna Petra Frank och Marie Fahlin är nog medskyldiga till mitt yrkesval, konstaterar Lindgren.  

Efter studenten studerade Lindgren vidare i Tyskland och Holland. Hon minns med värme sin första soloföreställning som nyutexaminerad dansare.  

– Finance Dance uppfördes under holländska Over H’t Ij Festival och behandlade den pågående finanskrisen. Föreställningen utspelades i en container där jag hade fria händer att leka Gud och bestämma över rummet. Upplevelsen frigjorde mig från universitetets strama tyglar, konstaterar Lindgren, som också senare har arbetat med framför allt platsspecifika produktioner. 

Även Samuel Karlsson nämner sin debutföreställning efter Teaterhögskolan som en särskilt betydelsefull milstolpe i karriären. 

– Jag fick förfrågan om att medverka i Espoon Kaupunginteatteris uppsättning av Meidän luokka i regi av Satu Rasila. Själva berättelsen, som skildrar tio polska skolelevers livsöden från 1925, genom andra världskriget och in i modern tid, var otroligt stark. Att dessutom få framföra den på finska som en del av ensemble bestående av riktigt erfarna skådespelare såsom Seela Sella, gjorde det hela ännu mer speciellt, berättar Karlsson.  

Skapandet viktigare än resultatet 

Att framföra verk på scen är bara en del av Lindgren och Karlssons arbetsbilder. Processen där en föreställning blir till är ofta den mest intressanta biten av jobbet.  

– Det finns någonting magiskt med att börja från ingenting och så småningom ha en komplett föreställning färdig att framföra för publik. Också där, i mötet med åskådarna, händer saker. Jag fascineras av de små nyanserna som får publiken att reagera på olika sätt, säger Karlsson.    

–  Jag kan till och med ha svårt att identifiera mig som skådespelare ibland, eftersom att jag helst deltar i flera steg av skapandeprocessen, tillägger Karlsson. 

Redan som ung dansare insåg Lindgren att hon vill använda kroppen för att dela en berättelse. Allt kan vara dans och rörelsen behöver varken vara vacker eller spektakulär. 

– Det är ett enormt privilegium att få jobba med det här och att vara dansare och koreograf är både en livsstil och ett arbete. Som frilansare upplever jag en enorm kreativ frihet. Det känns betydelsefullt att hämta inspiration ur det verkliga livet och att låta vardagens möten, samtal och iakttagelser bli till pusselbitar i föreställningarna jag skapar, säger Lindgren.   

Freja-prisets jury lyfter fram Lindgrens nyskapande och utmanande arbetssätt inom rörelse- och musikteater, och hur hon på flera språk och med ordlös teater utmanar gränserna för scenkonst.  

Lokalt engagemang 

Sandrina Lindgren, född och uppvuxen i Sverige, hittade till Åbo via kärleken. Hon beskriver orten som en mångsidig och kreativ kulturstad, där teaterfältet blomstrar både inom det fria fältet och institutionsteatern. 

– Jag är glad att jag hamnade just här. Åbo är fullt av ambitiösa, nyfikna och dedikerade kulturaktörer och här råder en öppenhet för att experimentera och blanda stilar, säger Lindgren.  

Hon får medhåll av Samuel Karlsson, som också lyfter amatörteaterns viktiga roll i regionen. 

– Jag hittade skådespelaryrket genom amatörteatern och gavs obegränsad möjlighet att prova mig fram genom Pargas ungdomsshower och Teaterboulage. Det är självklart för mig att nu ge tillbaka åt nya aktiva, säger Karlsson. 

Enligt Karlsson handlar amatörteatern om personlig utveckling och att sammanföra flera generationer. Han drivs av att se medverkande hitta sin plats och blomma ut under produktionens gång.  

Kulturlivet i Åbo och Åboland mår bra, men visst vilar tunga orosmoln över kulturbranschen som sådan. Både Lindgren och Karlsson har ändå en stark tro på att konsten alltid kommer att överleva, men vi, eller kanske beslutsfattarna, behöver påminnas om varför den behövs.  

– Jag önskar att beslutsfattarna kunde se att kultur inte är en lyxvara utan en basvara. Att investera i kultur är billigt om man ser till alla positiva effekter det medför. Kultur skapar tillhörighet, arbetstillfällen, gemenskap, utrymme för reflektion och meningsfullhet samt identitet och attraktionskraft för staden, avslutar Lindgren.  

FREJA-PRISET

• Stiftelsen för Åbo Akademi delar ut Freja-priset vartannat år sedan 2022. 
• Priset tilldelas en eller flera personer som har gjort en betydande insats inom konstlivet i Åbo och Åboland, med fokus på svenskspråkig kultur. 
• År 2022 gick Freja-priset till tre vinnare i kompositionstävlingen Vox Quercus (Ekens ljud) och år 2024 låg scenkonst i fokus. Femton lokala teatrar ombads inkomma med nomineringar och prisnämnden valde att uppmärksamma två pristagare. 
• Vinnaren eller vinnarna av Freja-priset utses av en prisnämnd vars sammansättning bestäms utgående från vilken konstgren som är föremål för priset. 
• Freja-priset är uppkallat efter fruktbarhetens och framtidens gudinna i nordisk mytologi.  
• Prissumman är 15 000 euro. 

Text: Veronica Aspelin-Forsell

Läs mer om stiftelsens hederspris på stiftelsens webbplats.
Läs mer om de utdelade priserna 2024.