Spetsforskningen placerar Åbo Akademi på den globala kartan

Från bakterier till rättvisa asylprocesser. Inom spetsforskningen vid Åbo Akademi ryms en hel del, och nu efter två år börjar det även synas konkreta resultat – både här hemma och på den internationella forskarscenen.  

Kan finländskt lignin vara lösningen på läkemedels­resistens och hur ska vi rädda den biologiska mångfalden i våra hav? Nya metoder som garanterar rättvisa asyl­processer hjälper våra myndigheter redan nu, medan andra djupdyker i vad religionen har för betydelse för utsatta grupper. Det är inga små ämnen de fyra spetsforsknings­enheterna vid Åbo Akademi jobbar med – arbetet handlar om att hitta lösningar på stora globala utmaningar.  

De fyra enheterna beviljades spetsforsknings­­status 2024, och arbetet pågår till 2028. Under projektets andra år har enheterna befäst sin ställning inom respektive forsknings­område.  

– Ur forskningssynvinkel är finansieringen från Stiftelsen för Åbo Akademi väldigt tacksam. Vi har relativt fria händer att styra vårt arbete och för vår del har det betytt att vi kunnat rekrytera medarbetare i toppklass. 

Det säger Jan Antfolk, som leder spetsforsknings­enheten Psych-AID. Sedan hösten 2025 fungerar han även som prefekt för fakulteten för human- och samhällsvetenskaper, men tack vare nyrekryteringarna är forskningsprojektet ändå i trygga händer: 

– Det viktigaste som hänt under året rent organisationsmässigt är att vi lyckats knyta forskardoktorn Dilhan Töredi till oss. Hon kommer från John Jay College vid Columbia University i New York – en av världens mest prestigefyllda rättspsykologiska enheter. Dessutom har vi anställt Catharina Walldén till projektet. 

Konkret nytta för migrationsarbetet 

Psych-AID och arbetet med att utveckla intervju­förfarandet och trovärdighets­bedömningar för att säkerställa rättvisa och korrekta asylprocesser, är ett bra exempel på hur Åbo Akademi befäst sin roll som en global aktör. Antfolk säger att det ständigt droppar in intresse­förfrågningar. UNHCR, Förenta nationernas flyktingorgan, är redan en samarbets­partner och nyligen blev projektet också kontaktat av den belgiska asyl­myndigheten. 

– Vårt arbete har fått stor synlighet, bland annat tack vare vårt samarbete med Migrationsverket i Finland och motsvarande asylmyndigheter runtom i Europa. Med hjälp av deras input kan vi fokusera på frågeställningar som har en praktisk betydelse för det dagliga arbetet med asylprocesserna, säger Antfolk 

Psych-AID och forskarna på Åbo Akademis andra spetsenhet RelEx tangerar varandras fokusområden, framför allt i fråga om etiska fråge­ställningar kring hur man bedriver forskning med och om utsatta grupper – asylsökande och minoriteter. I mars 2025 ordnades en workshop i Åbo för RelEx-forskare från olika länder. 

– Det här var ett sätt för oss att utbyta erfarenheter, men framför allt för att skapa samsyn kring forsknings­metoderna, säger forsknings­ledare Peter Nynäs.

Forskning, ledarna för spetsforskningsenheterna 2024-2028. Från vänster: Anna Törnroos-Remes, Peter Nynäs, Jessica Rosenholm och Jan Antfolk.
Ledarna för spetsforskningsenheterna 2024-2028. Från vänster: Anna Törnroos-Remes, Peter Nynäs, Jessica Rosenholm och Jan Antfolk.

Dubbelt utsatta grupper  

I början av året var Peter Nynäs på besök i Ghana, där RelEx-datainsamlingen nu har kommit igång, enligt den metod som utvecklats inom projektet – ett reducerat antal frågor, ett förenklat språk och enhetliga översättningar. Den första målgruppen är hbtqi+-personer. Enkäterna och intervjuerna utförs i nära samarbete med lokala universitet, forskare och organisationer, och Nynäs säger att det är viktigt att utbytet också sker i motsatt riktning. 

– I det här första skedet fokuserar vi på den etiska aspekten av forskningen. Utgångsläget är väldigt olika i olika länder, det handlar om allt från juridik och praktiska processer till allmänna etiska frågeställningar. De personer vi närmar oss ofta är utsatta på olika sätt, vilket inverkar på hur vi samarbetar med dem och kanske även på de svar vi får. Vi behöver vara öppna med att vi kommer in med ett vitt, västerländskt perspektiv och uppmärksamma på vad det kan betyda för deltagandet i intervjuer och enkäter. Är svaren färgade av yttre förväntningar eller finns det utrymme för individerna att uttrycka sina egna tankar? 

I Ghana har hbtqi+-personer i praktiken inte samma skydd i lagen som i många andra länder. Samkönade sexuella handlingar är förbjudna och personerna utsätts ofta för våld och trakasserier. Det här skapar rädsla och det kan även finnas lojalitet till statliga myndigheter, skolor och religiösa samfund. 

– Ibland kan hindren vara så enkla som att våra blanketter upplevs som svåra att fylla i eller skapar misstänksamhet. 

"Vi
behöver
vara
öppna
med
att
vi
kommer
in
med
ett
vitt,
västerländskt
perspektiv
och
uppmärksamma
vad
det
kan
betyda
för
deltagandet
i
intervjuer
och
enkäter."

Peter
Nynäs


Hur bygga förtroende med utsatta grupper? 

Målsättningen för RelEx är att greppa livsåskådning inifrån. Hur man bygger upp kontakter och samarbeten är olika från land till land, vilket innebär att forskningen samtidigt skapar kunskap om hur man bemöter olika etiska och praktiska utmaningar.  

Arbetet med den första publikationen är i startgroparna. Temat är etiska och juridiska frågor, samt andra utmaningar man kan stöta på i den här typen av forskning. 

– Personerna vi pratar med är ofta sårbara, kan vara svåra att nå och det är också en utmaning att bygga förtroende. Deras integritet måste skyddas och som forskare behöver vi ha med oss respekt i bagaget, säger Nynäs.  

Jan Antfolk är inne på samma tematik: 

–  Asylprocesser handlar ofta om samtal mellan olika kulturer och ofta med tolk. Vad betyder det för svaren? Och vad händer om man i stället använder sig av en anonym AI-tolk? Med hjälp av tvärkulturella studier försöker vi bygga upp en modell för rättvisa och opartiska intervjusituationer. 

För varje forskningsfråga som Psych-AID-teamet tar sig an, öppnar sig ett flertal nya frågeställningar. 

– Det finns med andra ord oändligt med saker att göra. Det som driver oss är också faktumet att vårt arbete har en stark praktisk relevans – vi kan kombinera grund­forskning med fråge­ställningar som har en verklig betydelse både för asylsökande och för de som jobbar med bedömnings­processerna, säger Jan Antfolk. 

"Med
hjälp
av
tvärkulturella
studier
försöker
vi
bygga
upp
en
modell
för
rättvisa
och
opartiska
intervjusituationer."

Jan
Antfolk


Mycket hänger på finansieringen 

Att spetsforskningen handlar om fråge­ställningar som är globalt aktuella gör att det blir lättare att bygga nätverk och underlättar även finansieringen. I juni 2025 beviljades Psych-AID finansiering från Finlands Akademi för att expandera forskningen. 

– Finansieringen från Finlands Akademi är en kvalitetsstämpel, och gör att vi kan bredda vårt arbete. Just nu är vi inne i ett massivt datainsamlingsarbete som kommer att börja synas i form av nya forskningspublikationer inom de kommande månaderna, säger Jan Antfolk. 

Vad är då hemligheten bakom att Åbo Akademi och Finland är ledande inom att utveckla rättvisa asylprocesser? Jan Antfolk lyfter fram två aspekter: För det första är forskningen väldigt relevant och aktuell – det här är frågor som folk runt om i världen jobbar med dagligen. 

– Dessutom gör det världspolitiska läget att Europa har en särställning. Varken USA eller Kina är just nu speciellt intresserade av att satsa forsknings­medel på att stärka asyl­processerna. 

Men det är inte bara utvecklandet av asyl­processer som röner internationell uppmärksamhet. Global är också den tredje spetsforsknings­enheten MADNESS. Farmaciprofessor Jessica Rosenholm förklarar hur teamets dagliga arbete förhoppningsvis kan förhindra – eller åtminstone försvaga – den allt mer utbredda antibiotikaresistensen. 

– Antimikrobiell resistens kan inom en nära framtid komma att döda fler människor än vad cancer nu gör, ifall vi inte får bukt med problemet, säger Rosenholm. 

Och att jobba mot naturen är dessutom en ständig kamp mot klockan: Att utveckla ett nytt läkemedel tar cirka 15 år och kostar i dagsläget kring tre miljarder euro. 

–  Det här ska sättas i perspektiv till utvecklingen av resistenta bakterier. I vårt mikrobiologi­laboratorium här i Åbo kan man med blotta ögat se hur de fördubblas på väldigt kort tid. Innan ett nytt läkemedel har utvecklats och kommit ut på marknaden, hinner bakterierna utveckla resistens flera gånger om, säger hon. 

Finsk produkt kan vara lösningen 

Antibiotikabehandling hos människor sker i form av kurer, vilket ur ett affärspers­pektiv inte är lika lukrativt som att behandla kroniska sjukdomar. Det här innebär att en stor del av hoppet sätts på oberoende forskare. Ett av de mest spännande områdena just nu handlar om en finländsk råvara – bindemedlet lignin som finns i vanlig träfiber. 

– Lignin kan i sig fungera som ett anti­mikrobiellt material. Med hjälp av AI-metoder försöker vi nu ta fram modeller för att både designa och testa lignin i medicinskt syfte. Målet är att få fram en optimal design med optimala egenskaper, säger Rosenholm. 

Forskningsteamet är också på jakt efter material­baserade lösningar som kan kombineras med existerande läkemedel för att få dem att fungera igen. Ett exempel är nano­mediciner, det vill säga nano­material som i sig själva kan vara antimikrobiella eller laddas med antimikrobiella läkemedel. Teamet utvecklar även kompositer av polymerer med bioglas för benvävnads­regenerering, antimikrobiella ytor samt sårförbands­material. 

"Målet
är
att
sikt
lyckas
hitta
metoder
som
kan
användas
för
att
ta
fram
en
ny
produkt
eller
ett
läkemedel
som
du
och
jag
kan
ha
nytta
av."

Jessica
Rosenholm

Att ta naturen till hjälp är ingen ovanlighet inom läkemedels­forskningen. Rosenholm konstaterar att hon väntar med spänning på att se vad ligninprojektet ska resultera i. 

– Det vi forskare ofta gör är att försöka imitera det som naturen redan har lyckats göra. Målet är att på sikt lyckas hitta metoder som kan användas för att ta fram en ny produkt eller ett läkemedel som du och jag kan ha nytta av.


”De allra farligaste finns inte här” 

I Finland har vi hittills varit relativt skonade från resistenta bakterier, men man behöver inte åka längre än till Sydeuropa innan läget är ett helt annat. Jessica Rosenholm berättar att hon nyligen läste ett citat av en läkare som konstaterade att man helst inte ska hamna på sjukhus till exempel i Grekland.

Att jobba med resistenta bakterier kan få vem som helst att bli mörkrädd. Det nya biosäkerhetslaboratoriet i Åbo – som är ett direkt resultat av satsningen på spetsforskningen – har säkerhetsklass två, vilket innebär att de mest farliga bakterierna inte finns här.

– Men vi jobbar till exempel med MRSA-bakterier, säger Rosenholm, och påpekar att hon med åren utvecklat en hälsosam respekt för bakterier.

– Vi vet vad bakterier kan ställa till med, hur lätt hänt det är och hur snabbt det faktiskt kan ske.

Forskningsprojektet MADNESS har nyligen resulterat i ett mer omfattande samarbete på europeisk nivå, i form av en EU-konsortieansökan inom programmet The European Partnership on One Health Antimicrobial Resistance. Här deltar partners från länder som Nederländerna, Polen, Turkiet och Belgien, plus en icke-EU-partner från Indien.

– Överlag ligger finländsk forskning bra till, men eftersom det här är ett mångfacetterat forsknings­område så behövs både bred expertis och många olika infalls­vinklar för att på riktigt kunna göra något betydelsefullt.

Spetsforskningen fyller kunskapsluckor 

Medan Rosenholm fokuserar på mikroorganismer, håller forsknings­ledaren Anna Törnroos-Remes på spetsforsknings­enheten SOS koll på betydligt större organismer i naturen. Havsforsknings­centret SOS är en nationell och internationell föregångare inom transdisciplinär havsforskning, det vill säga att man ser på biodiversitet ur olika perspektiv. Målsättningen är att på ett hållbart sätt öka förståelsen för djur- och växtlivet i havet.

– Det finns en förvånansvärt stor kunskaps­lucka i vår förståelse kring biodiversiteten i våra kust­områden. Vi har många instanser som samlar in och analyserar data för specifika fråge­ställningar om biodiversitet eller specifika platser, men hittills har ingen på ett mer övergripande sätt analyserat mångfalden i det område som nu är högaktuellt i och med det statliga Skärgårdshavsprogrammet, säger Törnroos-Remes.

Hon påminner även om att det i havet och naturen inte finns sådana gränser som vi människor ofta drar mellan discipliner eller områden. För att kunna lösa krisen med den minskande biodiversiteten i marina miljöer behövs samarbete på ett brett plan. Törnroos-Remes nämner den biologiska kunskapen, men också vikten av att inkludera juridisk, ekonomisk och samhälls­vetenskaplig expertis – och hitta lösningar där offentliga och privata aktörer samarbetar.

"Det
här
arbetet
gäller
inte
bara
oss
i
Finland,
utan
alla
hav.
Och
det
börjar
bli
bråttom
den
biologiska
mångfalden
minskar
snabbare
än
någonsin."

Anna
Törnroos-Remes

– Vi har under året byggt en bra grund för mer detaljerade analyser, det vill säga samlat ihop och synliggjort kunskap som redan finns i olika källor, säger Törnroos-Remes.

Under 2025 testade SOS-teamet det tvärdisciplinära tillvägagångs­sättet bland annat genom verkstäder där personer från olika disciplinära bakgrunder samlades för att arbeta kring specifika frågeställningar och där man använde sig av olika typer av kunskap, som teoretisk, praktisk och erfarenhetsbaserad.

– Det handlar om att lära oss förstå varandra och varandras kunskap. Därför reflekterar vi genomgående kring vårt sätt att arbeta tillsammans och vår gemensamma förståelse. Vi gör så att säga studier på studierna.


”Förståelse är grunden för fortsatt arbete” 

När SOS under fjolåret lät göra en studie om vad kunskap i marin biodiversitet egentligen är, uppgav forskarna att 90 procent av tvär­disciplinär forskning går åt till att förstå problematiken, medan 10 procent handlar om aha-upplevelser och möjliga lösningar för att komma vidare. 

– Man kan säga att vi nu inte bara skapat rummet för det fortsatta arbetet, utan även gjort en första utvärdering och utvecklat det, säger Törnroos-Remes 

Att förstå varandra och hur man kan omsätta kunskap är nämligen avgörande. En ny restaureringslag har nyligen trätt i kraft, vilket gör forskarnas arbete ännu mer relevant. 

– Frågan om hur vi ska återställa och skydda våra känsliga kust­miljöer och arter är väldigt aktuell, och samtidigt både komplicerad och brännhet. Vi vet till exempel ännu inte vilka marina arter och livs­miljöer som går att åter­ställa, vilket sätt som är mest ändamål­senligt eller hur den privata och offentliga sektorn kan samarbeta kring detta. Det finns många viljor, men vi hoppas kunna bidra med forsknings­baserade åtgärds­förslag, som dessutom är brett förankrade och verkligen har betydelse. 

– Det här arbetet gäller inte bara oss i Finland, utan alla hav. Och det börjar bli bråttom – den biologiska mångfalden minskar snabbare än någonsin, säger Anna Törnroos-Remes.

Spetsforskningsenheterna vid Åbo Akademi 2024–2028 

Psych-AID (Psychology at the Frontiers: Asylum Interviewing and Decision-Making) 
– Utvecklar intervjuförfarandet och trovärdighetsbedömningar för att säkerställa rättvisa och korrekta asylprocesser. 
– Forskningsledare: Jan Antfolk, professor i tillämpad psykologi och prefekt för fakulteten för human- och samhällsvetenskap. 

RelEx (Religion and Social Exclusion: A Cross-Cultural Approach and New Methodology)
– Undersöker samspelet mellan social exkludering och religion i ett tvär­kulturellt perspektiv. 
– Forskningsledare: Peter Nynäs, professor i religions­vetenskap vid fakulteten för human- och samhällsvetenskap. 

MADNESS (Materials-Driven Solutions for Combatting Antimicrobial Resistance)
– Försöker hitta alternativa lösningar som kan motverka antimikrobiell resistens. 
– Forskningsledare: Jessica Rosenholm, professor i farmaci, företrädesvis läkemedels­utveckling, vid fakulteten för naturvetenskap och teknik. 

SOS (Centre for Sustainable Ocean Science)
– Kartlägger problem relaterade till den minskande biologiska mångfalden i havet. 
– Forskningsledare: Anna Törnroos-Remes, professor i marin­ekologi vid fakulteten för naturvetenskap och teknik. 

Spetsenhetsprogrammet är det femte av sitt slag vid Åbo Akademi. Stiftelsen för Åbo Akademi understöder spets­forskningen med sammanlagt 7,5 miljoner euro under perioden 2024–2028.  

Text:  Sonja Finholm 
Bild: Niko Sieppi